Käkoperation 8 Mars - 13 Mars

Mitt första inlägg som handlar om min Käkoperation!


Söndagen den 8 Mars:

Lades jag in på det stora gigantiska länsjukhuset Ryhov där jag skulle spendera natten för att förbera mig för min operation vilket innebar, fasta, schysst kläder och uppvaktning dygnet runt bara trycka på en knapp.

Kom in till Sjukan vid 18.00 tiden tog på mig att hugga tag i en sköterska och be om en TV och en Telefon. I Min väntan passade jag på att koppla upp min dator.

Kvällen var lång med Parlamentet, Wipeout, Beck och Sanningens Ögonblick..... Godnatt

Måndagen den 9 Mars:

Denna tråkiga dagen blev jag väckt av ett par sköterskor klockan var nu 06.00. Det var nu dags att ta på sig operations kläder ( vitt, vitt, vitt ) och ett par strumpor som man lika gärna kunde ha när man spelar fotboll.

Jag fick in på rummet Vatten och 4st Panodil 500mg - vill dom jag ska sova för alltid?.

Klockan gick sakta, sakta..men äntligen vid 08.00 kom det in ett par sköterskor som ivrigt försökte köra iväg med min säng - med mig i den! -
- "Jag har inget körkort på denna men ska ta det försiktigt"
var det enda man fick höra...

"Hissen....."

Ut härifrån var som i en annan värld med mängder av dörrar och så stelt det bara kunde bli.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 Sen var det in genom höger dörr nummer 9. Här inne väntade sköterskor, kirurger, narkosläkare, och en massa maskiner samt ett gäng sterila verktyg...

Klockan var nu 08.20 och Narkosläkaren gav mig dropp genom armen med lite medel som jag inte minns vad han kallade det men det var iaf 50mg. Fick efter detta en mask med syrgas den var lite tung att andas igenom. Sen mumlade han återigen något om att han skulle spruta in mer i nålen. Sen började ögonen falla ihop och det enda jag hörde var GOD NATT

" Z, z, Z, z, Z, z, Z...."

Efter ca 5 timmars sövande så vaknade jag gott upp i min säng igen fast denna gången i ett annat rum som dom kallar för "uppvaket" kände genast att min mun var inte som den brukade... Konstigt nog så hade jag inte det minsta ont men kände också att jag inte hade någon känsel i hela underdelen av ansiktet från munnen och nedåt. Här fick jag stanna i ca 2 timmar...

"Tillbaka upp på rummet..."

Nu var jag äntligen på rummet igen fick direkt tillgång till min kamera så jag passade på att ta ett kort för att se hur man såg ut....

<------ Inte så illa eller hur? Har som sagt inte någon känsel och får ligga med is packar runt ansiktet för att lindra svullnaden. Denna dagen var lång kunde inte somna ordentligt på kvällen sov nog bara 2 timmar den natten, tur jag hade TVn som räddade mig.






Tisdagen den 10 Mars:


Min kära sambo och min minsta son tillsammans med hennes mamma var uppe en sväng på Måndag kvällen och tittade till mig och lämnade av mitt mobila bredband som jag skulle ha till min dator, men var fortfarande för trött för att använda datorn.

På Tisdagen skulle min sambo ta blodprov på sjukhuset så hon passade på att komma förbi och säga hej, samtidigt hade min mamma bestämmt sig för att komma och hälsa på...

Senare på Tisdags kvällen kom Min Sambo upp igen denna gången med båda barnen, och båda hennes föräldrar.

jag vet inte vad man ska säga men min största son som snart fyller 2 år hade svårt att ta allting med min operation, han hade svårt att kolla på mig och han ville inte sitta jämte mig i sängen. Detta är såklart jobbigt, men det släppte efter mer och mer och sköterskan hjälpte till och bjöd fram en glass detta gjorde allting mycket bättre.

Onsdagen den 11 Mars:


Denna natten hade jag äntligen kunnat sova lite tack vare att jag fick en mjukare kudde som gjorde att jag kunde ligga med huvudet på sidan som jag alltid gör. Fick nog faktiskt hela 8 timmars sömn ca 23.00 - 07.00.

Som jag inte sagt innan så har jag under hela tiden haft dropp där har jag fått både ersättning, antibiotika och smärtlindring ända fram till Onsdag morgon då jag kunde ta mina tabletter själv eftersom mkt av svullnaden runt halsen hade gått ner och jag kunde svälja någorlunda bra.

Vid lunchtiden fick jag reda på av min kirurg att han hade skickat iväg en remiss till röntgen där han ville se så allting såg bra ut efter detta kunde jag få gå hem, men han visste inte det kunde dröja ända tills Torsdag innan jag fick tid.

"Tiden gick Tiden gick...."

Vid 15.00 tiden på Onsdagen fick jag tid, härligt dags att sticka ner, sköterskan - vad tänkte hon på - ville att jag skulle gå ner till radiologiska enheten (röntgen). Men men visst vi kämpade på fick ta ett par stopp på vägen och hela tiden hålla sig i för man var inte riktigt skarp i skallen.

Satte mig först i en stol med vad som kan jämföras med en Glasspinne till en Magnus i munnen
medan en manick snurrade runt mitt huvud och enligt läkaren tog en 3D bild av min käke.

Sedan nästa rum och maskin nummer 2 här tyckte han att jag skulle bita ihop men det är inte det lättaste ska jag säga då jag både är öm och inte har någon känsel.

Så ett par minuter senare fick jag gå hela vägen tillbaka till min säng självklart tillsammans med Sköterskan.

Ringde självklart senare till min Sambo och bad henne hämta mig, hon skulle åndå hämta sin mamma efter jobbet så hon skulle göra det samtidigt.

Klockan blev Halv 8 innan hon ringde och sa att hon åkte hemifrån då hade hon lämnat sin mamma hemma. Jag började packa iordning mina saker och gjorde mig klar för hemfärd.
Jag fick också med mig lite saker hem:
- Värktabletter
- Tvättborstar till munne
- Sjukskrivnings papper
- Recept på medicin

Nu drar vi Hej Då!

Torsdagen den 12 Mars:

Äntligen hemma efter en skön natt i min egen säng med min underbara familj. Allting är nu mycket bättre med min Son som nu bara skrattar åt pappas ansikte som ser lite konstigt ut.

Fredagen den 13 Mars:

Sov även denna natten helt fantastiskt. Min Fantastiska Sambo gjorde iordning Liam för han skulle iväg till Dagmamman idag, medan jag låg och vilade med Leo.

Efter detta var det mycket lugnt dricka lite saker, äta lite tabletter och kollade på filmen

24 - Redemption

Bra film precis som serien...Men jag fattar inte vad som hände på slutet precis som allting började bli spännande då slutar bara allting hoppas på en uppföljare på denna, då ett krig precis var på väg att bryta ut.

Nu var det dags att skapa en blogg fick på via www.blogger.com självklart var ju sibbe upptaget ( kanske redan jag som gjort förlänge sedan kommer inte ihåg ) men men den nya fick ju då bli sibbe86.blogspot.com funkar väl lika bra det.

Nu är Allie ( sambon) iväg och hämtar Liam sen blir det väl att laga lite mat och jag får kolla på medan dom äter och försöka få i mig lite ersättningar och soppa.


Såhär ser jag ut nu kl. 13.20 Fredagen den 13 Mars

Fortsätter framöver att beskriva hur det går med återhämtningen av mitt ansikte.

ENJOY!